Den där
Fredrick har ju fått dille på att äga hela Kalmar... Irriterande, vad jag än tar ger han sig ut och tar tillbaka det, därför har jag utvecklat en strategi. Jag ska plocka zoner som är belägna långt ifrån hans utgångspunkt, KingSquare, så han får cykla långt för att ta tillbaka dem. Han har ju förbud mot bil-turfning av sin sambo, ha ha ha.
Jag började med att cykla till StensöZone på lördagsförmiddagen, en nätt tripp som fram och tillbaka var på 13 km tog drygt 45 minuter med alla zonpauser... Jag börjar märka att konditionen har påverkats positivt av turfandet, det känns inte längre ansträngande att cykla långa sträckor snabbt. HÄRLIGT!!!
Då jag tagit zonen kommer ett desperat meddelande från
Fredrick i chatten:
- "NEEJ!"
Varefter han skriver ett inlägg i sin blogg (
Läs inlägget här)
Skadeglädjen fyllde mig och jag kunde inte motstå att le medans jag trampade hemåt.
Då jag kom hem föreslog Dnice att vi skulle åka över till Öland och turfa, jag var inte sen att hoppa på det erbjudandet och vi satte oss i bilen. På väg till Öland plockade hon de norra zonerna i Kalmar, vill Fredrick ha hela Kalmar ska han få jobba för det... CalmStone och CalmIslet var i hennes ägo innan vi begav oss ut på bron till Ö-landet..
Ett nytt problem uppdagade sig... Jag hade 1% av mitt batteri och Dnice hade 10% kvar... Vi har en laddare som man sätter i ciggarettändaruttaget men någonting har hänt med den så den slutar ladda efter några minuter... En väldigt jobbig situation måste jag säga.
Efter att, var femte minut, ha dragit ut och satt i sladden i telefonen hade jag nu 11% batteri och var redo att ta Morvillage i Mörbylånga.
I 20 sekundmeters vind lyckades jag ta zonen och med enbart 3% batteri kvar körde vi över på den östra sidan och fortsatte sedan vår resa söderut.
Då vi kommit till Seby tog vi en paus och körde ner till stranden för att slippa den olidliga värmen som vi utsattes för i bilen, som dessvärre inte har någon AC.
Väl framme vid stranden satte vi oss i gräset och fikade, riktigt skönt var det. Då vi ändå var vid vattnet tänkte jag ta ett premiärdopp för sässongen. Vår dotter var inte sen att hänga på medans mamma Dnice höll ställningen uppe på bryggan. Avkylda och taggade körde vi därefter vidare.
Då vi nått Ottenby och Ölands sydligaste zon hade batteriet ökat till 7%, då hade jag ändå haft telefonen avstäng under tiden den laddades. Min första tanke var hur ska det här gå... Förhoppningarna ökade inte heller av jag, då jag kommit in i zonen, upptäckte att jag inte hade någon täckning på telefonen. Jag sprang desperat runt som ett fån med mobilen högt över huvudet och försökte få mottagning innan batteriet som nu var på 2% tog slut. Till slut hittade jag en plats på ca två gånger två meter där jag hade ett sträck i mottagning men det räckte för att zonen skulle bli min. Lyckligt men beskyddande blängde jag på mina "åskådare" och promenerade därifrån.
På vägen hem tänkte jag slutligen ta UfoZone vid Ismanstorps borgruin men det blir svårt med bara 1% batteri, dessutom vet jag inte var zonen är så jag måste använda GPS:en och kartan för att navigera dit också. Mina förhoppningar att lyckas var inte stora men jag höll dem vid liv genom att dra ut och stoppa in laddarsladden i telefonen om och om igen.
Då vi slutligen kom fram till Ismanstorp hade jag 3% kvar och Dnice telefon hade gett upp och vägrade starta. Parkeringen var mitt inne í en skog så jag startade turfen och gick skyndsamt mot zonmarkeringen på kartan. Jag kom fram till skogsbrynet bara för att se att det är ett stort fält och en raserad stenmur kvar att ta sig över innan jag når mitt mål.
Telefonen piper till: 1% batteri återstår.
Jag rusade ut över fältet och nästan snubblade fram över muren. JA!!! Jag hamnade mitt i zonen och mätaren började räkna ner.
- Håll ut, sa jag högt till telefonen och kände hur pulsen ökade.
Telefonen svarade då - "Zone taken", därefter pep den till en sista pip och stängde av sig.
Spänningen blev, om möjligt, ännu mer olidlig. Fick jag zonen? Ja, det måste jag ha fått? Eller?
Då vi kommit hem, sju timmar efter vi åkte, startar jag upp datorn och får ett leende på läpparna, zonen var min!
Tre timmar senare startar jag turfen för att se vad som har hänt och det första jag möts av är:
- "Zone lost - UfoZone"
Fredrick, låt mina zoner vara i fred!!!